Vikingatiden

Man brukar säga att åren mellan ungefär 790 – 1066 är det som kallas för vikingatiden. Viktigt att nämna är kanske att uttrycket vikingatiden främst används i skandinavisk historia och inte alls på samma sätt i andra delar av världen. Uttrycket används dock i viss mån även i Storbritannien och på Irland som har nära historiska band med vikingarna. Tiden räknas i andra delar av världen istället som tidig medeltid eller som en del av järnåldern.

Skandinavien växer

Under den här perioden ökades befolkningen i Skandinavien mycket kraftigt och under samma tid så utvecklade man konsten att bygga skepp. Det innebar en stark orsak till att de första vikingatågen sattes igång, dels var man nyfiken på världen men man behövde också röva och handla till sig mer resurser i samband med att befolkningen växte. Den första kända vikingaplundringen i Storbritannien skedde på Englands östkust vid Lindisfarne som därefter efterföljdes av många plundringståg. Men tidigare hade nordmän också sökt sig österut till exempelvis Ryssland. Det finns fynd och historia som pekar på att det ryska riket till en början grundats av människor från nuvarande Sverige och att ordet Ryssland i själva verket kommer från “Roslagen”. Det är en teori som nämnts i till exempel Svenska Dagbladet, men också andra tidningar.

En viktig tid i Nordens historia

Vikingatiden var en viktig tid som formade de nordiska rikena på många sätt. Det var då som man började lägga grunden för de nordiska länderna. Till exempel började man med monarki och under 800-talet blev Harald Hårfagre enväldig härskare i Norge. Vikingatiden är något som lärs ut i skolan i de nordiska länderna och på många platser kan man besöka museum där man har försökt efterhärma hur vikingatiden ser ut. Så kallade vikingabyar finns utspridda på ett flertal platser i Sverige.